jag är lite smått besatt av att hitta en djurdräkt till vår bebis. dör så fort jag ser en luddig overall med björnöron och tassar, svimmar när jag ser en grön fleece-dräkt med dinosaurie-taggar på ryggen. det känns liksom lite som ett måste att stoppa ner sin nyföding i ett fodral som får den att se ut som ett litet gulligt djur. måste ju liksom passa på innan den börjar protestera över klädval och utstyrslar. och nu nu har jag kanske hittat den ultimata: säldräkten!

det är designkollektivet Vík Prjónsdóttir som står bakom den genialaste och mest mysgosiga djurdräkten jag skådat.

hos gina kan man vara med i en tävling och vinna ett finfint set av knit pro-stickor!

jag tror att det finns en risk att jag kommer bli lite outhärdligt med allt mitt bebis-göllegöll framöver. oh well. det bjuder jag på. fina små tossor va? mönstret finns här.

i höstas någon gång stickade jag ett par sockar i ett av alla de garn som jag fick av min syster i födelsedagspresent. jag prövade att sticka dem från tån och upp med hjälp av det här mönstret. lätt som en plätt och snygga blev dem också!

min fot ser gigantisk ut i jämförelse med de små tossorna jag håller på att sticka till bebis. har bebisar verkligen så där små fötter?

har tappat räkningen över hur många gånger mitt bloggande självdött och återuppstått. nu är det i alla fall återupptsåndet, ett tag.
höstens dvala har faktiskt legitima orsaker, allt skedde liksom samtidigt. i september började jag må illa. dygnet runt jättejämt. illamåendet var inte något dåligt illamående egentligen, bara en jävligt jobbig biverkning av något fantastiskt fint som hade börjat växa i min mage. i oktober fick jag ett jobb också, och att jobba + parera illamåendet var liksom det jag orkade med. mitt sociala liv var obefintligt, min ork på minus en miljon och att sticka något? nä. nästan tre månader av illamående är äntligen över, lite semester/jullov på det och sticklusten är tillbaka! yay för det.
sedan jag kom hem igen efter julfirande hem-hemma har jag inte gjort mycket annat än att surfa ravelry och rota runt i min garnsamling. av förklarliga skäl har jag snöat in på små saker till små människor. men jag försöker även ta tag i gamla ofärdiga saker som ligger. har ju till exempel två påbörjade koftor. mer än halvfärdiga dessutom. och med tanke på att mitt jobb bara räcker januari ut har jag ju några månader av arbetslöshet framför mig innan det nya livet börjar i maj. mycket tid till att sticka, alltså!

saker jag gör istället:
plockar svamp och fyller frysen.
försöker vara disciplinerad nog till att klara av ytterligare en universitets-termin.
tittar på tv-serier eller spelar zelda.
jobbar jobbar jobbar på universitetsbiblio.
försöker komma på snajdiga formuleringar till jobbansökningarna. ett riktigt biblio-jobb tack.

så nu vet ni det.

(det finns dock ett par ofotade sockar. det ni!)

jag besökte min mormor och morfar under sommaren. letade upp mormors knappgömma för att hitta en passande knapp till min betty-kofta. hittade så många fina knappar att jag fick beslutsångest. för många valmöjligheter! mormor efterskänkte varenda liten knapp-uschling jag ville ha, så jag plockade på mig de finaste. väl hemma i uppsala bestämde jag mig för att rensa lite bland resten av de knappar som jag samlat på mig.

så här många fina knappar har jag. ååh. jag är lite kär i min knapp-skatt.

jag hade den goda smaken att fylla tjufem för någon vecka sedan. såklart fick jag en del stick- och virkrelaterade presenter av min snälla omgivning.

min syster gav mig tex ett kilo garn.


och bästa killen gav mig en virkbok av erica laurell. fiiin. amigurumi-boken är en gåva från grannarna!

just nu håller jag på att virka en kanin i vitfluffigt akrylgarn (garnsnobben i mig gnisslar tänder, lite) ur amigurumi-boken och stickar ett par strumpor av två regia-nystan som ingick i kilot med garn. lä-hä-hängesen jag stickade strumpor. tillverkar dem från tån och upp, mycket spännande!

ta en härva bomullsgarn och blås upp en badboll eller ballong i rätt lamp-size.


vira garnet - indränkt i tapetklister - runt runt badbollen.


låt torka hängande en natt eller två. släpp ut luften ur bollen och pilla ut den. (vår boll kom inte ut helskinnad)


montera upp den i taket.

kostnad? 101 kronor. och då har vi jävligt mycket tapetklister över.
(gillar man inte kladd och har 1500 över så kan man ju köpa tex den här)

jag gillade verkligen bläckfisk-mönstret, och tillsammans med ett veronica mars-maraton blev resultatet:
bertil!


(han gillar inte gliringar om hans… eh… frisyr.)

… att komma hem från riga med 1.6 kg ullgarn. (10 lettiska pengar/kg = 160 svenska kronor)

bella bläckfisk!

mönster: amigurumi octopus från knit.1
garn: fresco, bomullsgarn från hemlis 5
virknål: 4
stickor: 3

ok. det här är vad jag gör om nätterna:


(känner att jag måste lägga in en liten disclaimer, så ingen missuppfattar mig som person: jag är en präktig tjej. jag tar aldrig något som inte är mitt, och skulle jag råka göra det av misstag och inte har möjlighet att återställa ordningen får jag sjukt dåligt samvete, jättelänge. jag tar bara rabarber från ödelotter, dvs de som är övertäckta av vilda blommor eller ogräs. skulle aldrig ta ngt som ngn annan jobbat hårt med.)
(ah, det här låter ju ironiskt, men det är det inte.)

sommaren är tillbaka! firar med balkongstickning. vinrankan i bakgrunden klättrar uppåt, uppåt.

fick för någon vecka sedan det sista hemlispaketet! jättefina virkgarner och en sticktidning från 50-talet! fantastiskt fina mönster, är väldigt sugen på den ljusrosa kofta som syns längst ner till höger på omslaget.
tack så hemskt mycket för fina och omtänksamma paket, stickdjuret!

sist karolina var här påbörjade hon en grytlapp med mina gamla virk-restgarner. jag slutförde uppdraget, och tillsammans tycker jag att vi skapat en väldigt fin och färgglad grytlapp.

jag älskar att bo i blodstenen av flera anledningar.
en är att vi har fina grannar som bjuder in på ett sent parti bonanza en ljum maj-kväll.





en annan är att vi tar morgonpromenad med ovan nämnda grannar i hågadalen, en varm maj-morgon. (det är antropologerna som kör med stavar. o försöker övertala mig att införskaffa ett par också. jag är lite skeptisk.)

jag började för ett tag sedan sticka på koftan betty. uppsatsen var ännu inte inlämnad (det är den nu, yay! dock inte ventilerad ännu, men det känns som småpotatis i jämförelse med skrivprocessen) och allt jag kunde tänka på var att jag var TVUNGEN att hitta ett mönster på en liten kofta att ha utanpå min klänning på vår examensfest i slutet på maj. letade runt på ravelry, verkligen älskar deras sökfunktion när man är ute efter något så där halvspecifikt, och hittade betty! älskar verkligen den gröna färgen på originalet, men valde att repa upp den jävla baskern som jag skrivit om tidigare och ta det garnet istället. nu håller jag bara tummarna för att garnet räcker, det kommer bli väldigt precis, så jag hoppas att marginalerna är på min sida. å andra sidan är jag fortfarande sugen på att någon gång genomföra baskerprojektet, så blir jag tvungen att köpa ytterligare någon härva för att slutföra den sista ärmen är det heller inte hela världen. mönstret är oftast väldigt tydligt, fick precis mail om ett litet fel i en avmaskningsrad, vilket förklarar en hel del av mina problem. jag ska nog hinna färdigt i alla fall, har stickat både ett bakstycke och ett framstycke, så en bra bit längre än vad bilden visar är jag allt!

och nu när jag ändå är inne på ämnet korta koftor, boleros eller vad man nu vill kalla dem. jag när någon slags hatkärlek till dem! egentligen tycker jag att det är ett ganska konstigt plagg, som ofta bara ser ofärdigt ut, där det slutar mitt på halva ryggen. briar rose var min första bolerokärlek, och även om vi aldrig blev någon match made in heaven, så gillar jag fortfarande modellen. och när jag först kom på att jag måste göra en kortare kofta till min hudvisande klänning kändes det först oh så logiskt och sen bara fel. för jag gillar ju inte boleros? men det är någonting, både med betty och briar rose som gör dem till fullvärdiga plagg - och det har inte att göra med deras begynnelsebokstav, det vet jag säkert. får klura vidare på det helt enkelt, och hoppas att det här boleroprojektet går vägen.
har ni några hatkärlekar, eller kanske bara något plagg som ni inte förstår er på?

hämtade ju ut mitt hemlispaket innan helgen, men jag har haft fullt upp med att fira 25-årsdag, gå på museum, dricka champagne och äta jordgubbar, kolla på eurovisionsschlagerfestival samt fynda växtfärgat ullgarn på loppis - så jag har inte hunnit visa bild förrän nu!



ett fantastiskt paket av min snälla hemlis, som ni ser, innehållandes äppelte och disktrasa, sockgarn, strumpstickor, stickmarkörer, måttband, söta hundknappar, en pfiffikus och ett mönsterhäfte från jakobsdalsgarn från 1954! wow. det var verkligen spännande att plocka upp sak efter sak ur paketet, kändes som att det aldrig tog slut, på ett väldigt positivt sätt :) teet är provsmakat - supergott. sockgarnet ska bli ett magic-loop-experiment har jag tänkt, trots att jag fick med en väldigt pedagoisk sock-beskrivning på det “vanliga” sättet. och mönsterhäftet… superfina modeller! ett stort tack!

har precis hämtat ut mitt andra hemlispaket i samma veva som jag vinkade av min syster vid bussen. bildbevis kommer snart, mycket smått och gott att fota :D
tusen tack, kära hemlis!