klart man har skaffat sig en bebis som gillar stickning!

jag är lite småbesatt av tanken på att göra en sån här fin adventskalender:

det pågår en sew-along hos homemade by jill med än mer inspiration!

jag kommer ju uppenbarligen inte hinna göra en till på onsdag, men jag ska nog börja skissa på pyntet idag i alla fall, och förhoppningsvis inhandla filt i diverse tjusiga färger till veckan. borde ju hinna färdigt till nästa jul. och, om det nu är tänkt för barnet i hushållet, så är inte hon ännu så jätteintresserad av att dag för dag pynta en adventsgran med gömda skatter. hon är mer intresserad av att tugga på sladdar, knövla ihop och äta på pappas pluggpapper samt slicka på golv, bord och stolar tex. nästa år däremot! och då är jag beredd. kanske. jag är bra på att planera och surfa och inspireras till pyssel. mindre bra på att genomföra. men men.

för övrigt så pågår det en tävling hos milly & molly!

flera fina vinster, så nu måste jag bara bestämma mig vad jag vill ha OM jag nu skulle ha sån tur att jag vinner…

igår tog jag en promenad till macken och hämtade ut en tröst-present till mig själv (tröst eftersom att jag efter tusen sökta jobb (typ) äntligen blev erbjuden ett heltidsvikariat, men blev tvungen att tacka nej, eftersom att det inte alls funkade just nu ihop med bebis och allt). presenten var ett tjusigt set av symfonie wood-stickor, såna utbytbara rundstickor i helt hysteriskt regnbågsfärgad trä!

och det är kanske är dålig karma, girighet osv, men jag kan inte låta bli: gina har en tävling om samma typ av stickor fast ett ännu lyxigare set (i trälåda!) som man kan vinna. och jag vill vinna. för att plussa på lite på karmakontot lovar jag att ge bort ett av seten om jag nu skulle ha sån himla tur att jag vinner.

har lite svårt att få tummen ur när det kommer till att sätta igång med mitt lapptäcke. idag gjorde jag dock ett litet diagram så jag vet hur många lappar av varje färg det ska vara, samt i vilken ordning de ska komma i när jag väl sätter igång att sy.

får se när jag får tummen ur och faktiskt börjar klippa bitarna också.

häromdagen gjorde vi ett besök på det stora möbelvaruhuset. minns inte vad vi hade där att göra (hej sömnbrist-hjärnan), men nått ärende ditt hade vi. obligatoriskt är ett besök på fynd-avdelningen innan man gör rätt för sig vid kassorna. brukar väldigt sällan hitta något, men den här gången viftade mitt sällskap med ett paket innehållandes lejongult manchestertyg, avsett som klädsel till någon slags soffhörns-grej. tyget var tydligen utgående och klädseln såldes för 49! som hittat!
nu när jag har ägnat tre kvällar åt att sprätta upp skiten är jag fortfarande väldigt nöjd (även om jag så här i efterhand inte riktigt vet varför jag inte bara klippte isär allt. har nu små gula trådsnuttar över hela lägenheten…), paketet innehöll inte bara skitmkt tyg, utan även 10 fina klädda knappar! hade jag kunnat sy på riktigt hade jag nog gjort snygga kläder till sälen av det, typ byxor och en liten jacka. men mina sykunskaper är ju rätt begränsade, så tills jag uppnår oanade sy-skills ska det fina tyget få vara med i ett lapptäcke som jag planerar.

har ju varit rätt varmt på sistone. mössor har inte varit med i sallys normala garderob. men när hon var en vecka eller två var det faktiskt en småkylig kväll, så jag pillade på henne en hemstickad mössa. i godan ro grillade vi vidare, men blev störda av små missnöjda ljud från vagnen. kikade ner och möttes av den här synen.

bra morsa som jag är fotade jag först och plockade upp o tröstade sen.
edit annat hemmagjort på bilden: barnvagnsmobilsuggla sydd av moi (ska bli fler med tjusigare upphängning); kofta sydd av sallys farmor, ärvd från sallys pappa; en skymt av en gul stickad filt, stickad av min mormor för knappt 26 år sedan. till mig alltså.

jo, det har ju faktiskt kommit en bebis nu. för exakt fyra veckor sedan, om man ska vara noga. tiden går jättesakta och toksnabbt på en gång. det blir av förklarliga skäl inte så mycket stickat och pysslat just nu, mest beundrar jag finaste bebisen på jorden. och försöker fatta att hon är vår. det är fint!

vill att bebisen ska titta ut NU. den är faktiskt lite seeen. i lördags var det ju sagt ju. men men. kanske att den inte bryr sig så mycket om datum och sånt där än. men jag är lite uttråkad. har inte gjort en gnutta pyssel på tusen år känns det som, kanske beror inspirationsbristen på den fortfarande försvunna kamerasladden? eller bara lättja? vet inte. nu har jag i alla fall laddat upp för att sy lakan till vagnen och styra upp fodralet till amningskudden. kanske är det just det som bebisen väntar på?

den som vinner superpriset från en kreativ liten blogg kan ju skatta sig lycklig. förhoppningsvis blir det jag jag jag. moahaha.

fatta vad många små gulliga djur man kan virka med alla dessa grejer. åh.

min kamerasladd är borttappad. jag tappar aldrig bort saker. ibland vet jag inte exakt var de befinner sig, men jag tappar inte bort saker! sjukt störigt. har ju tusen saker på gång. dokumenterar, men allt fastnar i kameran. oh well. i väntan på mina projektbilder snor jag en bild från rino och är samtidigt med i hennes otroligt givmilda utlottning av en av hennes klänningar. sjukt fina, hela bunten. jag känner på mig att jag kan behöva lite nystart i garderoben när vilden i magen ger upp symbiosen med min kropp.

hepp!

kanske håller jag på med någon mental förberedelse inför de kommande vaknätterna med o-sovande bebis, eller så är min hjärna bara överhettad av allt den fått för sig att jag måste hinna med innan storken anländer (inom 5 veckor bör något ha hänt). i vilket fall som helst sover jag inte så bra. vaknar vid fyrasnåret och kan sällan somna om. i alla fall inte på ett par timmar. idag intogs frukosten strax före sex. nu sitter jag här och funderar över om det är lönt att dra fram symaskinen eller om allt bara kommer bli FEL då, med tanke på att jag egentligen är rätt trött. för projekt att avsluta har jag. oavsett om jag håller på med stickning, virkning eller sömnad verkar det uppenbarligen som så att jag har extremt svårt för att avsluta saker. jag gillar att börja nya projekt, sen kommer det liksom andra idéer i vägen. just nu har jag t ex en barnvagnsmobil och en amningskudde så där lagomt ofärdiga liggandes. kan inte ens skylla på att jag saknar materialet. det tar bara stopp. kan ju också bero på att jag faktiskt inte haft så mycket tid den senaste veckan. jag jobbar ju fortfarande och så har svärisar kommit på besök. och även om jag jobbar långt i från heltid så är jag så mycket tröttare nu för tiden. kan bero på att jag sover så kasst, eller också på att min kropp envisas med att ge mig alla möjliga biverkningar. hetast just nu är fötter modell större. så vattenfyllda att mina stödstrumpor (!) blivit för små. vad fan.

nu ska jag klura över huruvida innerkudden till amningskudden behöver mer fyllning eller inte (dvs sprätta upp eller inte sprätta) samt kolla om det tilltänkta fodraltyget räcker. sen ska jag kanske vila lite innan det är dags att traska ner mot stan.

woho, finally - my pattern for knitting your own pouch for menstrual cup is now available in italian. sylvia is the translator!

(ps. snart kommer det även en svensk version. snart.)

som jag skrivit om tidigare har jag sytt gardiner. sjukt nöjd med båda kreationerna. att fota gardiner som hänger uppe är däremot inte alls lätt. motljus och allt möjligt som ställer till det. så istället för tjusiga miljöbilder får ni nöja er med lite detaljer istället!

det här är alltså köksgardinen. spets! kafé! tant! älskar det!


gardinen i extrarummet är en riktig färgklick. och alltså rutigt tyg måste ju vara bästa grejen. svinlätt att mäta, nåla, klippa, sy… ååh. det älskar jag också!

vi blev väldigt förvånade när vi flyttade in i vår nya lägenhet under påskhelgen och insåg att det sedvanliga köksskåpet beläget under diskhon inte alls var lika djupt som själva hon. istället kom luckorna halvvägs in. sopkorgen fick knappt plats i skåpet! idioti tyckte jag och svor en hel del över den knasiga lösningen. varför, liksom?

efter några dagar kläckte jag dock den bästa idén på länge, och numera har det blivit så här snajdigt nedanför hon:



så nu kan jag släppa ‘varför’, och äntligen gå vidare med mitt liv. det spelar liksom ingen roll längre, nu när vi har ett fint skynke av prickig vaxduk som täcker vårt avfall. känns skönt.

imorse lagom till frukost fick jag veta att kerstin thorvall gått bort. dagen har liksom känts småsorglig efter det. kerstins böcker har betytt så oerhört mycket för mig; jag har läst och känt igen mig och sett sammanhang och fått nya insikter. men nu är hon alltså borta. det är en fin tanke ändå, att hennes litteratur och livsvisdom lever kvar. vi kan fortsätta ta del av den. har du inte läst något av kerstin är det verkligen på tiden. oskuldens död var min första thorvall-roman. den är bra. liksom hennes genombrott det mest förbjudna. finns säkerligen på närmsta bibliotek.

förutom att tänka på kerstin har jag idag påbörjat projekt: sy gardiner. den här fina florhögen har fluffat runt på köksbordet och mellanlandat i symaskinen (jag vågade!). nu har den flyttat upp i köksfönstret och passar in så fint. imorgon ska jag sy ännu mer gardiner. att sy är ett ganska bra substitut mot icke-stickandet/virkandet har jag märkt. terapi som terapi liksom. kerstin dansade. jag pysslar.

sitter och samlar kraft. har ägnat påskhelgen åt att flytta till ny lägenhet - och nu ska här piffas. igår köpte vi gardintyg; jag har peppat hela natten (vad annars göra när man inte kan somna om liksom) över min syorgie som jag skulle ägna mig åt idag efter förmiddagens jobbpass. men nu hittar jag inte lådan där snabbfållningsbanden ligger. (ja, jag behöver dem, har en snortunn skit-tantig spetsgardin som ska upp i köket. vägrar låta symaskinen tugga i sig den.) och jag måste börja med den gardinen, för den är klurigast. + att det i nuläget är så stressande att gå ut från badrummet, nyduschad och oklädd, och inse att vi numer bor på första våningen och har insyn rakt genom köket som ligger mittemot badrummet.
så nu är det kraftsamlande som gäller, i jakten på rätt låda. återkommer.

jag har tydligen fått karpaltunnelsyndrom nu också. lägger det på hög med alla andra knäppa gravidsymptom jag fått, och som är heeelt normala bara för att det bor en unge i min mage. (mantrat: bara femti dagar kvar.) det leder i alla fall till att jag inte virkar på bebisens luftballongs-mobil, eller stickar på min kofta. och att jag undviker datorhäng så gott det går. så, därav tystnaden.

internationella kvinnodagen till ära tycker jag att det är dags att jag slänger upp ett egetkomponerat mönster att använda som tillbehör till förra årtiondets bästa pryl: menskoppen!
har du ingen tycker jag att du kan köpa en (tex här eller här), har du inget snyggt fodral tycker jag absolut att du ska sticka ett!
mönstret hittar du i menyn högst upp under den fiffiga rubriken ‘mönster/patterns’. än så länge finns det bara på engelska, men jag ska översätta det så fort jag bara hinner.

för inte så länge sedan lovade jag mig själv, lite som ett nyårslöfte, att jag inte skulle påbörja massa nya saker, utan faktiskt göra färdigt åtminstone lite av allt det som ligger påbörjat i skåp, lådor och gömmor. jag kastade mig på den mörklila koftan som faktiskt bara saknar ärmar och krage. tänkte att jag kanske till och med skulle kunna använda den under våren, eftersom att den ändå inte har knappar hela vägen ner, utan bara precis över bröstet. tjockmagen får liksom plats att sticka ut. och jag har kommit en bit, det har jag. men i torsdags när jag jobbade var jag trött och hade ont i ryggen och var allmänt bleh. blev därför uppmanad av min kollega att gå hem och rota fram lite garn och sticka något till bebisen. och liksom, kan ju inte säga emot, så jag gick hem, la mig på sängen omgärdad av garn och virknålar och började virka lite på måfå.

tänkte mig någon slags leksak, har hört att de ska gilla sånt, de små liven. lite senare på kvällen kom jag faktiskt på vad jag skulle göra och nu har jag kommit en bit på mitt nya projekt:

och nej, det ska inte bli någon liten tradig fingerdocka. det ska bli en skallra! med små bjällror i. jättekul, säkert. och det är inte den lilla bubblan som är själva huvudet, som barnafadern förtvivlat trodde (”bebis kommer ju sätta den i halsen!”). nej, jag är smartare än så. tänker mig att den där lilla bubblan ska göra så att den inte glider ur handen lika lätt. eller så blir det bara lite roligare än en rakt skaft.
lite smådrygt är det, att virka runt runt med minivirknål när det är så smalt. jag har nog ingen bra virkteknik egentligen, för jag får så himla ont i händerna efter ett tag. det ultimata vore kanske att växla mellan det här projektet och koftärmarna … en ganska bra kompromiss, med tanke på vad jag lovat mig själv.

jag är lite smått besatt av att hitta en djurdräkt till vår bebis. dör så fort jag ser en luddig overall med björnöron och tassar, svimmar när jag ser en grön fleece-dräkt med dinosaurie-taggar på ryggen. det känns liksom lite som ett måste att stoppa ner sin nyföding i ett fodral som får den att se ut som ett litet gulligt djur. måste ju liksom passa på innan den börjar protestera över klädval och utstyrslar. och nu nu har jag kanske hittat den ultimata: säldräkten!

det är designkollektivet Vík Prjónsdóttir som står bakom den genialaste och mest mysgosiga djurdräkten jag skådat.