alltså, än är jag ju inte färdig, men det här projektet verkar gå vägen. mitt första riktiga plagg (dvs inte strumpor, vantar, mössa, sjal eller pulsvärmare) som är i vuxen-människa-size börjar ta form. tredje gången gillt klaffar det alltså.
det första projektet var en väst. jag hade under någon månad återupptagit mina stickkunskaper från högstadiets blåbärsmössa och gjort en pulsvärmare eller två när jag hittade ett mönster i mammas gamla gömmor som jag blev kär i. knallade glad i hågen till grannstadens garnaffär (fanns ingen i min… finns inte fortfarande, trots stickhypen!) och fick tips på garnsubstitut. började sticka. och sticka. efter några månader var bakstycket färdigt, med mina hittepå-ökningar. några månader senare var även framstycket färdigt. dock ca 1 dm längre än bakstycket. med tanke på hur lite jag stickat innan hann mitt handlag förändras en del från maj till november… projektet har sedan dess repats upp och påbörjats på nytt, denna gång på rundstickor för att förhindra såna här jobbiga problem, men när jag upptäckte att jag glömt göra viktiga ökningar någon decimeter tillbaka tappade jag liksom sugen, så nu ligger den halvfärdiga västen i en låda och skäms.
det andra projektet behöver väl egentligen inte någon närmare presentation, det är ju såklart den omskrivna briar rose-boleron. två gånger stickade jag den färdigt, två gånger blev den för kort i ryggen och allmänt blä. den ligger inte ens och skäms i någon låda, utan lever istället vidare i det lyckosammaste projektet som ser ut lite så här:

och även om den ännu saknar både ärmar och krage så tror jag att jag kommer bära den här med stolthet. mitt första riktiga stickade plagg!