för inte så länge sedan lovade jag mig själv, lite som ett nyårslöfte, att jag inte skulle påbörja massa nya saker, utan faktiskt göra färdigt åtminstone lite av allt det som ligger påbörjat i skåp, lådor och gömmor. jag kastade mig på den mörklila koftan som faktiskt bara saknar ärmar och krage. tänkte att jag kanske till och med skulle kunna använda den under våren, eftersom att den ändå inte har knappar hela vägen ner, utan bara precis över bröstet. tjockmagen får liksom plats att sticka ut. och jag har kommit en bit, det har jag. men i torsdags när jag jobbade var jag trött och hade ont i ryggen och var allmänt bleh. blev därför uppmanad av min kollega att gå hem och rota fram lite garn och sticka något till bebisen. och liksom, kan ju inte säga emot, så jag gick hem, la mig på sängen omgärdad av garn och virknålar och började virka lite på måfå.

tänkte mig någon slags leksak, har hört att de ska gilla sånt, de små liven. lite senare på kvällen kom jag faktiskt på vad jag skulle göra och nu har jag kommit en bit på mitt nya projekt:

och nej, det ska inte bli någon liten tradig fingerdocka. det ska bli en skallra! med små bjällror i. jättekul, säkert. och det är inte den lilla bubblan som är själva huvudet, som barnafadern förtvivlat trodde (”bebis kommer ju sätta den i halsen!”). nej, jag är smartare än så. tänker mig att den där lilla bubblan ska göra så att den inte glider ur handen lika lätt. eller så blir det bara lite roligare än en rakt skaft.
lite smådrygt är det, att virka runt runt med minivirknål när det är så smalt. jag har nog ingen bra virkteknik egentligen, för jag får så himla ont i händerna efter ett tag. det ultimata vore kanske att växla mellan det här projektet och koftärmarna … en ganska bra kompromiss, med tanke på vad jag lovat mig själv.